I helgen gifte sig min syster och hennes man. Jag skulle hålla tal. Oj vad svårt. Men ett tal blev det och när jag väl skulle läsa det så bultade mitt hjärta så högt att jag trodde det skulle hoppa ur bröstet på mig ;)
Kära brudpar,
Jag läste att någon frågat ett barn vad men gör på en första träff och fått svaret
"På den första träffen ljuger de bara för varandra och det brukar vanligtvis få dem så intresserade att det blir en andra träff"
Om ni ljög för varandra eller inte kan jag inte svara på men uppenbarligen har det blivit några fler än så.
Dennis har berättat att första gången han träffade Sara så tänkte jag "henne har jag ju redan hälsat på" då han trodde hon var jag, hur någon nu kan tro det ;)
Någon månad senare träffades ni igen på min och Adams inflyttningsfest och jag minns att jag sa till Sara "Du, Dennis, tror du inte det skulle vara något?", några dagar senare hade ni er första träff och resten är ju vad man brukar säga; historia.
Jag är otroligt glad att Ni har träffats, ni utstrålar vänskap, trygghet och en väldigt stark kärlek. Det märks att ni är som gjorda för varandra.
Sara, du har som min storasyster alltid funnits där för mig, du är en fantastisk människa. Du är snäll, generös men även envis & känslosam.
Dennis, du är som den storebror jag aldrig fick när jag var liten, sedan du kom in i familjen är du en självklar del utan den. Du är snäll, trygg och hjälper alltid till när det behövs.
Jag önskar er all lycka i framtiden och är så glad över att få dela denna dagen och livet med er.
Tänk på att äktenskapet är som en berg och dalbana, håll handen i nedförsbackarna, skratta i svängarna och stötta varandra i uppförsbackarna. Och kom ihåg, det blir mycket roligare tillsammans! Skål!
